(Learning from) Ayoama, Fotobok

350,00 kr

Alla böcker är numrerade och signerade.

Bostadsområdet “Aoyama Kitamatchi Apaato” i Omotesando, Tokyo är den ända i sitt slag. Frodiga luftiga hyresrätter mitt inne i Tokyo. Husen byggdes mellan 1957-1968 och sägs vara Japans första statliga bostadskvarter under efterkrigstiden. Kvarteret är olikt allt annat i Tokyo med sin låga densitet inbäddade i en vild grönska. Ett kvarter som följde sina egna regler om struktur och täthet.

Kvarteret har glömts bort och legat vilande mitt i centrala Omotesando, bara ett stenkast från Harajuku. I Diors, Pradas och Louis Vuittons pulserande Omotesando, väster om downtown Tokyo, om det finns ett sådant.

Nu ska det rivas.

Boken dokumenterar de sista som det här området fick uppleva sen det byggdes. Fotografen Mikael Johansson har under flera år dokumenterat stadsdelen som ett kärleksprojekt och för att bevara det för eftervärlden. Detta unika område i en väldigt tätbebyggd stad och ett sätt att bygga och bo på som antagligen aldrig kommer komma tillbaka.

—————————

Antal:

Lägg i kundvagnen

Detaljer
———————
Publicerad hösten 2022.
ISBN 978-91-527-4909-8
Fotografier: Mikael Johansson
Formgivning: Patrik Filip Johansson, Mikael Johansson
Text: Mikael Johansson, Thomas Tidholm, från Boken; Jordlöparens bok (2018)
Översättning: Linnea Wesslén
Illustration: Signe Hellberg
Tryck: Göteborgs tryckeri
Var: Aoyama Kitamatchi Apaato, 3-chōme-4 Kitaaoyama, Minato City, Tokyo, Japan
Första upplagan 2022
Language: Swedish, English
Flygbilder: Google Earth
Foton: 88 färg, 29 s/v
140 sidor 630g
175 x 245 mm

English information:
A visual essay documenting two separate visits in the area Ayoama in Tokyo, Japan.

From the publisher:
We all know of a space in our own neighbourhoods and cities that is not there anymore. We might mourn that loss but our focus on the immediate obscures the broader consequences of our actions and their impact on nature: On the herbs, the insects, the birds, the frogs, the worms and on us – on the myriad life forms with which we share our spaces on this ever-warmer planet. But if we take a few steps nack and try to see the bigger picture and be consistent as if though our lives depended on it – could we then learn something from what we've seen?
Even when it is all too late: could we learn something from Aoyama?